Har slutat sommarjobbet nu och gått från att jobba i ett högt tempo och haft mycket att göra till att sitta i skolbänken och plugga 6 timmar om dagen och sen gå hem till en tom lägenhet och göra ingenting. Det tar på psyket och gör att jag känner mig ensam och nere. Det ska bli skönt när skolan drar igång ordentligt så man får mer att göra på dagarna och mindre tid att vara hemma och tänka på.

   De få människor som kommit tillbaka verkar alla påminna mig om svunna tider vilket ger mig ännu mer att tänka på och känna mig nere för. Saknar att ha någon vid min sida som älskar mig och kan få mig på bättre humör. Att sova hos vänner och stanna ute sent är ett dåligt sätt att trycka ner tankarna på. Antar att det vore bra att bara få ut alla agressioner och känslor, men vet inte riktigt hur jag ska göra det...

Återstår väl att lista ut. I framtiden...

Ibland känns det extra tydligt att man har en fasad uppe och döljer det som helt är jag. Lyssnade på en låt idag som träffade mig så bra, beskriver hur man upplever världen, hur rädd jag är för att öppna upp mig.

"Dark Side" Kelly Clarksson
http://www.youtube.com/watch?v=tOT-WtGI3sU

Idag har jag absolut ingenting inplanerat, Äntligen!

Nu när jag mår bättre så kan jag verkligen uppskatta de dagar som jag verkligen inte har något inplanerat på. En dag där jag kan tänka på mig själv och göra det jag känner för för stunden. Senast jag hade en sån dag var nog när jag var i Malmö för en månad sedan och blev ompysslad av min kära vän.

Det tog ganska lång tid för mig att kunna uppskatta att vara ledig och själv, när jag var sjuk var sådana dagar otroligt ångestfyllda, det var de dagar som jag var tvungen att ta itu med ångesten för att jag inte hade något jag kunde sysselsätta mig med för att kunna tänka på annat.

Tänk så mycket som kan föränadras och tänk att man faktiskt kan få leva ett bra liv utan ångest och kunna njuta av en dag i sängen eller solen.