Har slutat sommarjobbet nu och gått från att jobba i ett högt tempo och haft mycket att göra till att sitta i skolbänken och plugga 6 timmar om dagen och sen gå hem till en tom lägenhet och göra ingenting. Det tar på psyket och gör att jag känner mig ensam och nere. Det ska bli skönt när skolan drar igång ordentligt så man får mer att göra på dagarna och mindre tid att vara hemma och tänka på.

   De få människor som kommit tillbaka verkar alla påminna mig om svunna tider vilket ger mig ännu mer att tänka på och känna mig nere för. Saknar att ha någon vid min sida som älskar mig och kan få mig på bättre humör. Att sova hos vänner och stanna ute sent är ett dåligt sätt att trycka ner tankarna på. Antar att det vore bra att bara få ut alla agressioner och känslor, men vet inte riktigt hur jag ska göra det...

Återstår väl att lista ut. I framtiden...

Jag har varit fruktansvärt dålig på att skriva nu i sommar...

Min sommar har varit väldigt hektisk men underbart kul. Jag har jobbat mycket och när jag inte varit på jobbet har jag umgåtts med vänner och familj. 

Trotts det hektiska och oregelbundna schema som jag har gått på i sommar så har maten fungerat väldigt bra. Jag brukar annars ha svårt att äta när det är mycket att göra och inga riktiga rutiner. Men det har varit en bra erfarenhet.

Nu räknar jag ner dagarna tills jag slutar jobbet för sommaren samtidigt som jag är mitt uppe i en flytt. Ska byta till en större lägenhet med bättre läge som jag länge har velat ha. Samtidigt som detta går jag även igenom en jobbig psykisk och fysisk utmaning. Råkade ut för missfall för nån vecka sedan. Det var inplanerat en abort men när jag kom till läkaren var det en spontan abort redan. Fick ändå mediciner som skulle få ut allt helt. Trots att jag inte vill ha barn just nu och vet och känner att det var det bästa beslutet så har det tagit väldigt hårt psykiskt på mig. Är inte helt säker på varför heller, men som en vän sa "det är väl rätt naturligt och sunt att vara ledsen efter något sånt här". Vill inte berätta för mina närmsta vänner heller för jag tycker det är pinsamt och jobbigt att ha hamnat i denna situation, så dels går jag och håller orsaken till mitt dåliga mående hemligt och dels så har den enda som vet om detta, och även personen som gjorde att jag hamnade i denna situation, åkt bort på semester så jag har ingen att prata med eller få stöd från vilket nog gör hela situationen ännu tyngre.

Jag försöker tänka positivt och hänga på när vännerna gör roliga saker men det är svårt att släppa det helt då jag mår små dåligt hela tiden. Men försöker intala mig själv om att det blir bättre snart, vilket jag hoppas på.

Så dagens tips: upp med hakan och fokusera på något roligt så blir vardagen lättare!